Originals

[...] The Swedish town´s musical diet was vastly improved after 1993 by the emergence of Erik Westberg´s ambitious 16-voice ensemble, which has consisted tackled new repertoire of the widest range. The presence on the collection of CDs of two different settings of William Blake’s "The Tyger" by Emil Råberg and Tommy Andersson, perhaps points to the choir’s easy grasp of homespun spiritually, romanticism tinged with craft and practically. The singing is never vaprously ethereal but seems remarkably rooted in the tough but lovely landscape of the Gulf of Bothnias’s northern littoral.
 
Generally speaking, the voices sound best without accompaniment but Westberg has made an effort, after the heft programme on the three-CD debut, to vary the sound on these loosely themed collections. Only "Originals" tips anywhere close the New Age eclecticism, but even here, and in a programme that ranges from Buxtehude to Ronaldo Miranda (and a very effective setting by Westberg himself) there is much to admire, even if the sequencing of material seems odd-to-perverse.
 
This is a marvelous choir, charismatically led and flawlessly recorded right across these discs.
CHOIR & ORGAN

---

Svenska Erik Westbergs Vokalensemble presenterar ett urval av den finaste körmusiken av i dag. Skivan "Originals" innehåller stycken skrivna för kören från de senaste tjugo åren under så gott som hela dess existens. Mycken av musiken är lugn och stillsam, eterisk och meditativ och skönt svävande. Arvo Pärt är representerad på två spår, men också andra framstående körkomponister är med, till exempel Jan Sandström, Jan Ferm och Sven-David Sandström.

Till styckena som gör störst intryck på mig hör Tommy Anderssons inledande "The Tyger" med sina dramatiska kontraster mellan extremt expressiv, laddad och nästan aggressiv musik och underskön, harmonisk dito. Sven Ahlins tonsättning av Södergrans "Triumf att finnas till" är ett av skivans originellaste stycken, med sitt omfattande omfång när orgelns högsta och lägsta register är i bruk samtidigt.

Mattias Wager gör en proffsig insats på orgel, likaså Carl‐Henrik Fernandi på saxofon på det avslutande spåret, Anders Nilssons "Lux Aeterna". Allra mest imponerar ändå själva vokalensemblen, som sjunger klockrent och fullständigt övertygande, fokuserat men avspänt. Ribban har sannerligen inte satts lågt.
Hufvudstadsbladet

---

Körplatta med stil. Det är en eminent vokalensemble som Erik Westberg byggt upp, aktiv nu sedan tjugo år tillbaka. På den här Cd:n gör de en seglats genom verk som de själva beställt och/eller uruppfört. Man har kallat skivan för ”Originals”, vilket för mina tankar till Jazz. Det hade förstås inte låtit lika sexigt med ”Nyskrivet”. Nå, låt oss inte haka upp oss på ord. Man har valt en ganska homogen repertoar här, inga verk sticker ut farligt mycket och den sakrala tonen dominerar. Klangen är mycket njutbar, mindre anemisk är den Ericsonska, och intressant nog får jag vid tillfälle associationer till Take Six. Så det där med originals är kanske inte så fel ändå.

Man öppnar med B Tommy Anderssons "The Tyger", ett intensivt och ganska smärtsamt verk vars tagg balanseras av en lyrisk och ömsint mellandel. Smärta är lätt, jag uppskattar lyriken mera. Det är faktiskt detta mellanparti som jag starkast bär med mig i minnet efteråt. Arvo Pärt är om inte stigfinnare så stilfinnare. Han har funnit en stil och han kör med den. Man vet vad man får, receptet känns lika tryggt förutsägbart som Coca cola eller Bullens pilsnerkorv. Hans bägge verk på skivan är ”vackra” men jag har svårt att bromsa gäspningen. Stil och igenkänning synes överhuvudtaget viktigt i körsammanhang. Kanske för viktigt. Jag kan längta efter verk som Messians "Cinq Rechants" när de kyska kyrkliga klangerna breder ut sig. Men jag accepterar det monokroma, och både Jan Sandströms "Kyrie" och dirigentens egen "Från ingenstans" är finstämda verk.

Ett stycke som bryter trenden är Sven Ahlins "Triumf att finnas till" för kör och orgel. Här kommer vi äntligen från den Heliga Stilen och får bara substans. Dissonant ibland, upprörd eller stilla, men inte sittande fast i stilistisk förutsägbarhet. Dietrich Buxtehude är den enda nu icke levande tonsättaren på skivan. Hans "Klag-lied" påminner åtminstone mig om hur äldre musik kunde gå rakt på sak utan att konstra eller påstå en massa om sig själv. Buxtehudes lilla koral lyser som ett stearinljus på modernismens vindpinade slätt. Anders Nilssons "Lux Aeterna", med stratosfärisk, Jan Garbaek-påminnande sopransaxofon, får avsluta denna mycket välgjorda skiva. Även det verket är en välkommen avvikelse från den väl välkammade körmusikens naturreservat.

Betyg: * * * * *
Ljud: * * * * * *
Musiktidskriften OPUS

---

En körskiva av yppersta klass! Detta är det nionde albumet med Erik Westbergs Vokalensemble under dess dryga tjugo år av verksamhet. Om man därtill lägger ett flitigt turnerande runt stora delar av av världen och konserter på hemmaplan i Norrbotten kan man summa summarum säga att detta är en mycket produktiv ensemble.

CD:ns första spår, "The Tiger", sköljer över mig som en stormvåg av röster och orgel i underbar samklang. Stycket är sammanfogat av två dikter med mycket olika karaktär där tigern respektive lammet står som motiv. Detta visar sig också längre fram i stycket då musiken växlar ner i en lung och vilsam mellandel för att sedan åter brusa som ett upprört hav. Just växlingen mellan å ena sidan starkt och mäktigt och å andra sidan stilla och meditativt går igenom hela CD:n vilket gör den intressant och spännande att lyssna till. Jan Sandströms "Kyrie" och Jan Ferms "Agnus Dei" är exempel på två lågmälda sakrala à cappellaverk medan "Gloria" av samme Ferm och "Regina caeli" av Ronaldo Miranda triumfatoriskt lyfter mot tänkta kyrkovalv.

Erik Westberg och hans vokalensemble har till stor del intresserat sig för samtida och nyskriven musik och har genom åren samarbetat med många svenska och nordiska tonsättare. Samtliga verk på CDn är beställda eller uruppförda av vokalansemblen, därav albumets titel; "Originals". Det enda av äldre dato är ett vackert barockstycke av Dietrich Buxtehude, "Klag-Lied", som sammanflätas med en tjugohundratalets "Klag-Lied" av Björn Andor Drage. Den senare är det spår som gör det starkaste intrycket på mig. Verkets illustration av sorg och klagan är djupt mänsklig och samtidigt stor konst. Det är också rent sång- och körtekniskt avancerat, dock inte för avancerat för denna vokalensemble. Det är skickligt och oklanderlig presenterat av sångarna.

Kören beledsagas på flera spår av Stockholmsorganisten Mattias Wagner. Ett mångårigt samarbete dem emellan har resulterat i framföranden av högsta klass. Förutom den tidigare nämda "The Tiger" finns som sista spår "Lux Aeterna" av Anders Nilsson. Det är ett imponerande praktverk där kören förutom av orgeln
ackompangeras av den utmärkta saxofonisten Carl-Henrik Fernandi.

I mina öron är detta är en ”körskiva” av yppersta klass att njuta av företrädesvis med slutna ögon och i lugn och ro. Musiken kräver genom sin komplexitet sin plats, både i rummet och i sinnet.
Norrbottens-Kuriren

---

Erik Westberg förnyar körrepertoaren med bistånd från Arvo Pärt. Erik Westberg och hans vokalensemble har i flera år arbetat aktivt med att utveckla och förnya körrepertoaren. Nyskriven musik har varit närvarande på deras tidigare produktioner, men nu är musik skriven direkt för dem det genomgående temat på deras nya skiva ”Originals”. Större delen av repertoaren är av svenska tonsättare, men här finns också ett par verk av en internationell storhet som Arvo Pärt.

Musiken är genomgående mycket hörvärd och framförandena håller den höga standard som man sedan länge förknippar med Westbergs vokalensemble. Särskilt sticker B Tommy Anderssons dramatiska Blake-tonsättning ”The Tyger” och Anders Nilssons klangrika ”Lux Aeterna” ut. I båda fallen berikas körklangen av Mattias Wagers virtuosa orgelspel och i Nilssons verk även solosaxofon, som på ett originellt sätt bildar en klanglig länk mellan rösterna och orgeln.
Sydsvenskan

---